Fruktansvärd smärta

Vi har bara tagit två poäng i seriespel borta mot Malmö FF tidigare. Nu var den tredje på väg in men med bara sekunder kvar svartnade allt på Swedbank Stadion.

Det var som någon ond jävla makt skrattade åt oss få trogna som gjorde vår plikt och tog oss ned till denna fasansfulla plats. Detta ställe där det ska vara som förgjort att få med sig några poäng ifrån. Hoppet. Det spirande hoppet väckte Oscar Möller med sitt underbara mål i den 88:e minuten.

Vi skapade i stort sett inga målchanser alls under nästan hela matchen och när MFF fick hål på oss i den 67:e minuten kändes det mycket tungt, men så länge som det bara skiljde ett mål hade vi chansen. Möller såg ut att gå på patrull då han fick bollen mot vänster otäckt nära en motståndare, men Oscar är bra på riktningsförändringar och kan avsluta med båda fötterna. Bollen for mot oss bakom målet och stannade i målet! Det var en fantastisk glädje, men hur den kändes kan jag inte längre minnas för det var som sagt bara någon ond jävla makt som hånade oss.

Smällen blev så mycket värre då vi skänkte bort poängen genom att de våra gick bort sig i slutet. Nickstarka Wiltion Figureido hade bytts ut, men ändå fick kvarvarande Mathias Ranégie gå upp och i stort sett ostört nicka in det fasansfulla målet. Daniel Hallingström borde ha lärt sig att inte vara naiv i den duellen då fjolårets skyttekung i Allsvenskan inte direkt lägger fingrarna emellan för att stångas i luftrummet. Gustav kunde också ha tagit nicken om han bara varit en hundradel snabbare i sin reaktion, men att inte ha press på inläggaren Miiko Albornoz var riktigt svagt. Petrit Zhubi tappade sin uppgift och Oscar Möller, som var närmast, ansträngde sig inte heller för att vara i vägen.

Sedan skiter jag fullständigt i om det hade varit rättvis eller inte med en pinne. Vi har haft det så motigt på sistone att vi var värda en poäng nu!

Det positiva att ta med sig från den här matchen var i varje fall att de flesta av våra spelare verkligen försökte, kämpade och slet. Taktiskt var stora delar av matchen väl genomförd och MFF fick bara under kortare perioder i gång något vidare spel. Vi hade dock stor tur att vi inte fick något mål i baken i slutet på första halvlek efter svagt försvarsarbete på Mathias Ranégies båda jättelägen.

Även i den andra akten skapade MFF ett flertal chanser för att punktera matchen, men målet i den 67:e minuten blev det enda från hemmalaget under ordinarie speltid. Ohotad fick Erik Friberg måtta inlägg bakifrån och Mathias Ranégie skarvnickade över Alberis da Silva och Gustav Jansson in i mål. Detta borde Gurra läst av tidigare för att kunna ha räddat.

Stundtals var det lite hönsgård i försvaret men på det stora hela stängdes ytor på ett bra sätt. Offensivt skapade vi dock alldeles för lite. Malmö bjöd, som alla andra lag vi har mött i Allsvenskan, på en hel del men våra spelare är dåliga på att utnyttja motståndarnas misstag. Det blev något moment för mycket och då kom motståndarna in i sin press och stressade tillbaka bollarna.

Gustav Jansson spelade sin första seriematch från start i vår klubb och med tanke på det klarade han sig okej. Några riktigt fina ingripanden gjorde Gurra och luftrummetvar inget problem. Däremot borde han varit mer alert på det första målet och tagit den bollen. Andra målet var han nära att ta men var aningen för sen.

  

Allan Olesen gjorde på det hela en bra match. Med Anton framför och ett tätt lag hinner dansken med att täcka av vinklarna och Jimmy Durmaz kom inte förbi ofta, trots att många bollar gick till honom.

Anton Tinnerholm gjorde också en bra match, genom att hela tiden vara aggressiv i sin defensiv. Offensivt blev det dock inte så mycket men under perioder oroade 21-åringen MFF-försvaret.

Alberis da Silva svarade för en riktigt strong insats och stötte föredömligt fram i duellerna, utom vid första målet. Jag tror inte att vi hade förlorat om brassen inte skadat sig och tvingats byta.

Daniel Hallingström var fortfarande lite passiv och rensningarna blev farliga flera gånger. Och vid det avgörande målet var Danne alldeles för passiv. Hallingström är dock viktig som sammanhållande länk.

Jesper Arvidsson höll sig nästan konstant till defensiven och gjorde det bra. Jeppe kom fram lite mer i slutet men fick ingen riktig ordning på de få inläggen.

Tobias Nilsson och Kristian Bergström utgjorde det centrala mittfältet. Det passade Tobias att vara där det var trångt, då hann han in i duell och vann många av dem. Däremot lämnar passningsspelet fortsatt en hel del övrigt att önska.

Kristian Bergström kom också bättre till sin rätt centralt och jobbade också hårt i defensiven, men spelade lite farligt vid några tillfällen. Det fanns lite för få rörliga spelare att hitta men passningen till Möllers mål var verkligen delikat.

Alain Junior Ollé Ollé var jokern i laguppställningen och han gjorde en bättre insats än mot Helsingborg. Offensivt måste dock Ollé utnyttja sin snabbhet mer och dra iväg längs kanten och inte konstra till det. Defensivt var Olle bättre denna gång och spelade inte farligt lika många gånger.

Längst fram tog Magnus Eriksson ett stort steg framåt i arbetsvilja, vilket var roligt att se. Fortsätter han så kommer också de tekniska bitarna falla på plats så småningom.

Viktor Prodell däremot kan jobba så mycket mer. Det fanns lägen då Magnus kämpade som satan på bollar men Viktor följde inte med i sina löpningar för att bli spelbar. Även i övrigt var det många mottagningar som överarbetades. Prodell hade också givit oss ledningen om han varit mer på tå. Att inte sätta Magnus Erikssons fina boll från vänster i det öppna målet var riktigt svagt.

Oscar Möller kom in snett i matchen och fick inga bra bollar att jobba med förrän i den 88:e minuten, men det räckte för att bli målskytt, årets första i Allsvenskan. 2010 dröjde det till Gefle borta i den 18:e omgången, sedan blev det sex totalt. Måtte det lossna redan nu i vår!

Tom Pettersson kom in på en ovan plats som vänstermittfältare men det var säkert i åtanke att han skulle gå in som mittback när Alberis da Silva inte kunde spela längre. Tom jobbade hårt men kom inte tillräckligt till sin rätta till vänster. Han klarade sig bättre som mittback men det är alltid svårt med förändringar i backlinjen under match.

Petrit Zhubi kom också in, sprang och rev om en del. Offensivt är det bra med positionsskiften men efter vår kvittering måste man vara taktiskt och ligga rätt. Det gjorde inte Zhubi, vilket förstås försämrar möjligheterna till en startplats framöver.

Vi är nu uppe i fasansfulla fem raka serieförluster, något som inte har skett sedan våren 1991 i division II då vi åkte på åtta raka käftsmällar. I elitfotbollen har vi inte åkt på fem raka nederlag sedan 1989 i norrettan. I allsvenskan åkte vi på åtta raka förluster 1982. Nu får det vara slut på denna vedervärdiga svit!

Trots den fruktansvärt tunga förlusten var det ett klart steg framåt i inställning som ska tas med till de fyra avslutande matcherna under våren mot; Djurgården borta, Syrianska och Kalmar hemma samt Norrköping borta. Detta är alla lag som vi ska kunna ha bakom oss i sluttabellen och det är dags att visa varför. Med samma inställning som i Malmö men med bättre kvalitet i rörelsemönster och passningsspel ska vi kunna plocka många poäng i dessa matcher.

Matchfakta

Malmö FF – Åtvidabergs FF  2–1 (0–0)

1–0 (67) Mathias Ranégie

1–1 (88) Oscar Möller (Kristian Bergström)

2–1 (92) Mathias Ranégie

Varning ÅFF: Alain Junior Ollé Ollé (1:a), Alberis da Silva (2:a), Allan Olesen (1:a).

Domare: Johan Hamlin, Bro.

Publik: 14 112

Övrig statistik

Avslut totalt 18 – 2

Avslut på mål 7 – 1

Avslut i målställningen 1 – 0

Hörnor 6 – 1

Frisparkar 14 – 13

Bollinnehav 56 – 44

Offside 0 – 0

Varningar 0 – 3

Laget

Gustav Jansson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 77), Jesper Arvidsson –

Anton Tinnerholm, Tobias Nilsson, Kristian Bergström, Alain Junior Ollé Ollé (ut 63) –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 63).

Inbytta ersättare: Tom Pettersson (in 63 VM, MB 77), Oscar Möller (in 63 F), Petrit Zhubi (in 77 VM),

Ej inbytta ersättare: Linus Oskarsson, Amir Suljic, Bruno Marinho, Mattias Mete.