Utvecklingen fortsätter med Peter Swärdh

Det nya numret som jag behöver knacka in i telefonen, blir ett nygammalt nummer. Peter Swärdh är en av de mest hyllade tränare som vi har haft. Säsongerna 2007–2008 var han tidigare vår tränare. Peter kom efter en tumultartad tid. 2005 ägde det största sveket i ÅFFs historia rum där ett flertal personer hädade å det grövsta genom att rösta igenom att flera av våra hemmamatcher skulle spelas i Linköping (detta blev sedan lyckligtvis ingen verklighet).

Tack vare uefacupspel räddades finanserna 2006, men när Peter Swärdh tillträdde 2007 fanns inget europaspel att få inkomster ifrån och på det sportsliga planet började det illa med bara en pinne på de fyra första omgångarna. Vändningen kom dock efter 2–1 borta mot Degerfors i jumbomötet. Det lossnade rejält med sju segrar och ett kryss på åtta matcher och vips var vi tvåa i Superettan. Vi fortsatte att hänga med i toppen men tappade i slutet av säsongen. Vi hade dock tagit ett stort steg i spelutvecklingen från tidigare år.

ÅFF som 2005 präglades hårt av djurgårdssamarbetet, där många spelare med fajterhjärta fick sluta så som Peter Edenholm, Fredrik Nilsson och Henric Karlsson. Unga tekniska spelare skulle istället slussas in, men de ekonomiska resurserna räckte bara till en tunn trupp. Stundtals spelade vi bländande fotboll, vilket bland annat tog oss till en cupfinal och i uefacupen 2006 gjorde vi två stormatcher och slog ut norska ligaettan Brann, men vi var för uddlösa för att räcka till för toppen i seriespelet. Istället säkrade vi kontraktet 2005 i den näst sista omgången och 2006 i den sista omgången efter att vi tappat kraft under hösten båda säsongerna. 

2007 började en egen modell byggas fram. Med fyra mycket starka förvärv i Jesper Arvidsson (lån från Elfsborg), Per Karlsson (lån från AIK), Haris Radetinac (Linköpings FF) och Oscar Möller (Västerviks FF) formades en mer offensivt präglad spelidé, där matcherna hemma mot Häcken (2–1) och Sundsvall (3–1) verkligen visade vad som var i antågande.

Höstens förstärkningar av Emil Nilsson (IFK Hässleholm) och Kjartan Finnbogason (Celtic) höll dock på att bli förödande. Utan att ha en aning om hur den ekonomiska situationen såg ut införskaffades dessa båda spelare och i den sistnämndes fall var den allsvenska platsen redan körd när han kom in i bilden. De som kritiserar de styrande i dag, har tydligen redan glömt hur det var bara för några år sedan.

Åter var föreningen i kris och det krävdes mycket stora åtgärder för att klara elitlicencen. Stora delar av styrelsen byttes ut och bolaget Kopparvallen i Åtvidaberg AB bildades för att finansiera uppgraderat elljus på Kopparvallen samt att sanera skulderna på två miljoner kronor. Detta lyckades genom att ett antal företag, stiftelser och privatpersoner gick in med nära 6 miljoner kronor i bolaget.

Det var en orolig tid under försäsongen 2008, men trots det lyckades Peter Swärdh utveckla laget ytterligare. Örjan Bäckstrand, Per Karlsson och Martin Jönsson lämnade. Daniel Hallingström tog åter en ordinarie plats i backlinjen och dessutom tillkom Erik Moberg. Christoffer Karlsson kom tillbaka från Djurgården och Ricardo Santos lånades från Kalmar FF.

Vi fick en riktig kanonstart med fyra raka segrar. En svacka följde med sju raka utan vinst, men sedan hade vi en riktigt stark period med sex segrar och fyra kryss på tio matcher. Vi fortsatte att hänga med i toppstriden och gjorde en riktigt strong insats i toppmatchen hemma mot Assyriska när vi vann med 2–0 på Kopparvallen inför 4 134 åskådare.

I omgången efter svarade de våra för en fantastisk insats i 80 minuter borta mot Häcken. Vi hade ledningen med 3–1 och fullständig kontroll på matchen, då revs Ricardo Santos ned av Mattias Östberg i friläge. Östberg blev målchansutvisad och Santos kunde definitivt avgöra matchen, men straffsparken gick högt över och Häcken vände matchen till seger med 4–3. Detta tillhör förstås ett av våra allra bittraste minnen men vi har också lärt oss mycket av den matchen, som att aldrig ta ut något i förskott!

Istället för ett avhängt Häcken och ett jättesteg mot åtminstone allsvenskt kval, fick vi fajtas för att gå ifatt Häcken som var en pinne före oss. Vi hade chansen till den näst sista omgången, men föll då med 0–2 hemma mot Brommapojkarna och säsongen var över.   

Lagom efter att den värsta depressionen lagt sig, kom nästa smäll i form av de ohyggliga arenakraven som vid detta tillfälle kändes i det närmste omöjliga att kunna uppfylla. Många såg inte, eller ville inte inse, vilka oerhört stora hinder vi hade framför oss för att åter ta steget upp i Allsvenskan.

Peter Swärdh lämnade dessutom för Mjällby efter säsongen 2008, men skam den som ger sig! 2009 skulle vi bara ta steget upp i finrummet och arenakrav med mera skulle vi bara se till att fixa så småningom.

Mycket riktigt tog vi steget upp 2009 under Daniel Wiklunds och Andreas Thomssons ledning. Vi var så när att hålla oss kvar i Allsvenskan 2010, men fick ge oss med bara några minuter kvar av säsongen.

Vi kom tillbaka på studs 2011 och följde upp comebacken i Allsvenskan med en åttondeplats, vilket är den främsta placeringen sedan 1975. Dessutom har vi klarat av den svåraste utmaningen att uppgradera Kopparvallen till de oerhörda krav som ställs på en allsvensk arena från och med 2014.

Frågan är hur många som trodde på den utvecklingen 2008, av de som i dag gnäller på den styrelse och sportgrupp som möjliggjort detta fantastiska steg?

Peter Swärdh är i varje fall lyrisk över vår förenings utveckling på samtliga plan. Självklart måste vi alla jobba hårt för att ta ytterligare steg för att etablera oss på allvar som allsvensk förening och sikta ännu högre upp i den allsvenska tabellen.

Det känns som Peter Swärdh är rätt person för att vi ska lyckas. Det var Peter som lade grunden till den fina fotboll som vi spelar i dag. Fyra års erfarenhet från annat håll gör säkert susen. Swärdh har utvecklat Mjällby till ett stabilt lag med sin taktiska förmåga. Just den taktiska delen är naturligtvis oerhört viktig för att vi ska bli ännu bättre. Rent taktiskt har vi utvecklats på senare år, men det finns mer att slipa på.

Vi har släppt in 48 mål under säsongen och flera av dem har kommit till på ett alldeles för enkelt sätt. Det gäller alltså att vi blir mer skärpta och att spelarna får klarare direktiv hur de ska agera i olika situationer. Här är Peters erfarenhet extra viktig. Swärdh har ju också flerårig erfarenhet från Helsingborg i bagaget.

Offensivt måste vi också bli lite rakare ibland, löpa mer och på allt. Därigenom ska vi bli bättre på att öppna ytor för varandra och få till ett ännu snabbare anfallsspel. Självklart ska vi fortsätta spela ”fin fotboll”, men mindre bollar i sidled eller bakåt, med risk för att åka på en omställning, är eftersträvansvärt. Detta är en nödvändighet för att vi ska öka antalet poäng på naturgräs.

Att vi tar tillbaka en tränare som vi tidigare har haft är heller inget nytt. 1992–1994 tränade Mats Karlsson ÅFF. Vi tog klivet tillbaka till division II och slutade på en fjärdeplats som nykomling 1994. Mats Almgren tog sedan upp oss i ettan 1995 och Eine Fredriksson höll oss kvar i söderettan 1996. Mats Karlsson kom sedan tillbaka, efter att ha fört Hjulsbro från fyran till tvåan, etablerade oss i toppen och kvalificerade oss för nya Superettan till säsongen 2000.

Efter tränareuppdrag i Linköpings FF och IF Sylvia kom Mats tillbaka till ÅFF som tipselittränare och sedermera sportchef. Det är i allra högsta grad Mats Karlsson som stått för den kontinuitet och utveckling av vår förening från division III till övre halvan av Allsvenskan, genom egna tränaruppdrag, nyförvärv och tillsättning av tränare.

Nu har Mats lyckat locka tillbaka Peter Swärdh och det är vi naturligtvis mycket glada för. Senast Peter var här gjorde han ett kanonjobb trots att det var mycket kaos runt omkring, men nu när föreningen har nått mycket längre, kan han renodlat fokusera sig på fotbollsutvecklingen och det känns som vi är mogna för att ta ytterligare steg i den allsvenska tabellen.

Precis som Andreas Thomsson har Peter Swärdh alltid ställt upp på ett fantastiskt sätt vid intervjuer innan och efter match. Det ligger i hans professionella natur att se till sin arbetsgivares bästa i alla lägen och även under tiden i Mjällby har Peter haft mycket kontakt med vår klubb, känslan har sedan 2007 funnits för ÅFF och nu kan han får utlopp för den på allvar igen!