Ett hemskt slut på en fasansfull vecka

Det finns mardrömmar och sedan finns det mardrömmar! Meningen med livet är att vi ska vinna SM-guld en dag. Det har alltid varit en stor dröm och på senare år är det förstås mer än en dröm, det är en möjlighet, en klar möjlighet.

Under årens lopp har det också funnits mardrömmar. Man har lidit med andra lag som drabbats av det värsta man kan tänka sig, som inte handlar om det som avgörs på planen. Något som många stått maktlösa för. Den värsta mardrömmen är den som Örebro SK fick uppleva 2005, då de trots en åttondeplats tvångsdegraderades till Superettan, på grund av att elitlicensens ekonomiska kriterier om att ha ett positivt eget kapital inte uppfylldes. Det var inte mycket som fattades men det hjälpte föga. Att vara ÖSK:are i det läget måsta ha varit fullständigt outhärdligt!

Den näst värsta mardrömmen är också fullständigt vedervärdig och något som absolut inte får ske – att bli av med inspelade poäng på grund av någon administrativ miss. I onsdags uppdagades en sådan miss Det var en fruktansvärd käftsmäll och man hamnade i fullständig chock. Det kunde bara inte vara sant! Rädslan att bli av med alla poäng gjorde mig helt förstörd. Självklart får man inte göra några sådana missar och vi kan absolut inte skylla ifrån oss. Man måste alltid ha hundraprocentig koll på uppehålls- och arbetstillstånd med mera.

Men det är klart att som skribent med en akademisk bakgrund så blir man bestört över den undermåliga researchen som människor med olika roller uttalar sig om. Alla har rätt att få tycka vad de vill, men det upplevs som oerhört oseriöst när de utgår från fel fakta. Vi som hänger med på många olika håll och läser med ett källkritiskt öga genomskådar bristerna direkt, men många gör det inte – de ser det som skrivs som en sanning.

Man undrar hur svårt det kan vara att gå på förstahandskällan?

Dokumenten finns ju tillgängliga för alla – det är bara att läsa.

TB 2014

RB 2014

Jag tänker inte grotta ned mig för djupt i allt detta här, utan tänker bara klargöra följande:

När en spelare från ett annat land värvas, så är det en rad olika dokument som måste iordningställas, som spelaravtal och avtal med den gamla klubben alternativt bevis att avtalet med den senaste klubben har gått ut. Dessa uppgifter måste också matas in i ett datasystem (TMS).

Men vad viktig är – det räcker inte. Svenska Fotbollförbundet fullföljer inte spelarens övergång förrän de av Migrationsverket får uppehålls- och arbetstillstånd.

Därmed är det glasklart att inga föreningar kan anskaffa spelare utan att ha alla papper klara.

Problemet som kan uppstå är när spelares avtal förlängas, då saknas nämligen kontroll från Svenska Fotbollförbundet, när datumet på uppehålls- och arbetstillstånd går ut. Det kan då uppstå luckor, som naturligtvis föreningarna måste ha koll på.

Men själva förlängningen av uppehålls- och arbetstillstånd är en ren formalia. Situationen för spelare i Allsvenskan försämras ju inte. Kravet är att en idrottsutövare, med uppehållstillstånd, minst ska tjäna 14 300 kronor i månaden och hur många spelare i Allsvenskan får sin lön sänkt i det förlängda avtalet till ett belopp under detta? Det sker naturligtvis inte.

Jag tar aldrig ut något i förskott men Mohammed Abubakari har ett kort som innebär att han har uppehålls- och arbetstillstånd i hela EU. Det som återstår är att Migrationsverket ska godkänna att så är fallet och därmed behövs inget uppehålls- och arbetstillstånd, även om Mommo också haft detta till och med den 30 november 2013.

Låt oss hoppas på ett snabbt konstaterande att vi med hundra procent säkerhet får behålla våra åtta inspelade poäng som vi rättmätigt har spelat till oss. Och skulle det bli några böter så får vi supportrar skrapa ihop till dem om det nu inte blir ett för högt belopp.

Det vi supportrar vill ägna oss åt i första hand är givetvis fotboll, men det idrottsliga har kommit på undantaget en stor del av den här fruktansvärt jobbiga veckan, men i går var det alltså dags att åka till Örebro för att belönas med tre poäng.

Mohammed Abubakari var dock inte med och även om han blivit spelklar kanske han inte hade gjort sig rättvisa. Det kändes ändå som vi skulle klara tappet bra. Kristian Bergström har ju spelat många år centralt på mittfältet och även gjort fina insatser där på senare år. Speciellt på konstgräs kändes det tryggt. Simon Skrabb gjorde också ett bra inhopp senast och imponerade i U21-laget i veckan.

Under den första halvleken på Behrn Arena var vi dock så långt efter den efterlängtade trepoängaren som vi kunde komma. Efter en urusel halvlek kändes matchen körd, även om det fanns en tanke om en mirakelvändning som belöning för allt jobbigt de senaste veckorna, med också stjärnsmällen i Göteborg som färskt trauma.

Det syntes från start att vi inte riktigt var med i matchen. Passningsspelet satt inte och Örebro skapade tryck mot oss. Redan i den åttonde minuten gick vi bort oss.

Nordin Gerzic hade bollen på vänsterkanten och Ricardo Santos satte för dålig press. Gerzic kunde därmed enkelt sätta bollen fram på högerkanten, väl där gjorde Andreas Dahlén en mycket märklig värdering och försökte chansbryta istället för att täcka. Dalle kom alldeles för sent och Patrik Haginge kunde stöta förbi bollen till Ahmed Yasin. Därmed vår två av våra lagdelar på vår vänstersida bortspelade, eftersom Simon Skrabb låg högre i banan. Yasin tog tillfället i akt och avancerade snabbt. Hela vår resterande backlinje föll ned och i andravågen kom Kalle Holmberg. Daniel Sjölund gjorde inget helhjärtat försök att hänga med och helt sopren kunde Holmberg avsluta distinkt in vid den främre stolpen. Eventuellt kunde Månz Karlsson ha stött upp i ett tidigt läge men han var rädd att Yasin skulle bryta in. Kristian Bergström tog inte heller löpningen fullt ut mot Yasin. Om Pligg gett allt i löpningen enda fram kunde han täckt av spelvägen eller åtminstone stressat, vilket hade ökat möjligheten för ett missriktat inspel.

Det andra olycksaliga målet föll i den 31:a minuten.

Örebro etablerade spel djupt ned på vår planhalva och vi var väldigt centrerade. Nordin Gerzic spelade ut bollen till Patrik Haginge, som fick agera helt ostört till höger. Andreas Dahlén tvekade och gick inte ut och stötte tillräckligt och Haginge fick gott om tid att måtta sitt inlägg. Väl inne i straffområdet var Kristian Bergström naiv och kom upp alldeles för sent, därmed fick Kalle Holmberg fri lejd. Nicken var dock svag rakt där Fimpen, men vår målvakt som annars brukar vara så noggrann gjorde misstaget att släppa bollen under sig. Visst Pligg har inte lätt att vinna luftdueller mot mycket längre spelare, men om han kommit upp tidigare hade han stört så pass att Kalles nick inte gått på mål.

Väldigt tung föll även 0–3 innan paus och det var också en bedrövlig historia.

Vi hade ett inkast en bit ned på vår planhalva till vänster. Andreas Dahlen kastade fram till Ricardo Santos som var seg med bollbehandlingen och tappade bollen till Nordin Gerzic, som spelade fram bollen till Karl Holmberg, som avancerade snabbt centralt. Pligg hängde inte med och Daniel Hallingström pekade på Anton Tinnerholm att se upp med Daniel Gustavsson, men Anton var inte alert och släppte DG utanför sig och eftersom Fimpen också gav sig ut alldeles för tidigt var katastrofen ett faktum. Hade Fimpen stått kvar kunde Anton skurit av vinkeln men nu var det bara en formsak för DG att lyfta in bolluslingen.

De tre målen gav sken av ett tafatt försvarsspel av väldigt många i alla lagdelar och det var inte bara vid de tre baklängesmålen som det brast utan genomgående var den första halvleken mycket svag. Den rätta energin verkade helt saknas. Vi satte för svag press från början och ÖSK som är ett hyggligt allsvenskt lag och ett passningsorienterat lag fick möjlighet att enkelt spela sig fram, när vi sjönk med laget. Nordin Gerzic fick ostört styra och ställa och låg också bakom alla målen.

Begynnelsen till att vi hamnade under press var också det undermåliga passningsspelet. Det slarvades väldigt mycket och ÖSK satte full fart när de bröt våra svaga uppspelsförsök, vilket gjorde våra spelar än mer osäkra. Lugnet och tryggheten som fanns i början av säsongen att spela oss ur pressen fanns inte och våra normalt fina spelvändningar, speciellt på konstgräs, lyste helt med sin frånvaro.

Vår första halvlek, som var på division II-nivå gjorde att Örebro såg ut som ett oövervinnligt motstånd, men när vi spelar som bäst är vi bättre än Örebro, det är inget snack om den saken. ÖSK har inte alls samma förmåga i sin spelbredd men mot oss räckte det att vinna boll springa mycket och dundra fram på en kant, vilken nästa hela tiden var vår vänsterkant där Andreas Dahlén och Simon Skrabb agerade svagt.

Känslan som växte fram i den första halvleken och under pausen var obeskrivligt smärtsam. Hur i hela världen kunde vi sjunka så lågt. Situationen var ju jävlig nog som den var.

Det var dock glädjande att vi kom ut som ett annat lag i den andra halvleken. Det syntes direkt att vi klev på aggressivare och mer beslutsamt från början. Vi fick tryck på Örebro direkt efter avspark. Daniel Sjölund lyfte in en fin boll till John Owoeri som tog emot bollen på bröstet men fick den lite för högt och fick vänta ned bollen och då hann målvakten Oscar Jansson ut och kunde rädda. Vi återvann dock bollen två gånger och efter ett dussin passningar var bollen i mål. Anfallet avslutades med att Daniel Sjölund slog en fin boll ut på vänsterkanten där Martin Christensen avancerade, tempoväxlade förbi sin bevakare och slog ett fint inlägg som John Owoeri vackert nickade in vid den främre stolpen.

Det var förstås viktigt att få ett positivt besked och mål direkt. Det gick att förändra matchbilden, men därefter jämnade spelat ut sig och matchen stod och vägde, men så i den 64:e minuten slog vi till igen.

Kristian Bergström slog en frispark bakåt till Daniel Hallingström som förlängde till höger, där Anton Tinnerholm slog en boll framåt till Victor Sköld, som spelade till Imad Zatra till höger. Zatara spelade in till Kristian Bergström, som slog en perfekt boll i djupet där John Owoeri löpte sig fri och fick på ett snabbt hårt skott som målvakten inte kunde hålla vid den främre stolpen.

Nu var vi riktigt på gång! Med en hel halvtimme kvar var hemmalaget rejält skakat och vi fortsatta att trycka på ännu hårdare. Vi tryckte ned Örebro rejält på deras planhalva och när vi tappade bollen så återvann vi den snabbt och högt. Vi hittade också spadvändningarna, men dessvärre inte effektiviteten trots många bra lägen. Ofta stöp det på värderingarna, där de våra blev lite för sugna på att för snabbt gå på avslut så som Martin Christensen, som kunde spelat in till en helt ren Victor Sköld i straffområdet istället för att dunka bollen långt utanför i den 89:e minuten. Dessförinnan hade vi flera fina lägen som när Imad Zatara tog i för kung och fosterland och sköt långt utanför i helt öppet volleyläge.

Det var fruktansvärt tungt att luras till förhoppningen om poäng efter att vi redan förlorat i paus, för att allt sedan ändå skulle sluta i en tragedi.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att göra på det första målet, men det andra tar han ju normalt sätt alla dagar i veckan och det tredje skulle han också ha agerat bättre på. Fimpen fick ytterligare fem skott på sig i första halvlek men totalt bara ett mot sig i den andra akten, efter en helt annan hjälp från övriga spelare.

Anton Tinnerholm hade ingen större framgång i den första halvleken och släppte Daniel Gustavsson helt vid det tredje målet, då Daniel Hallingström hade koll på bollföraren, men åter åkte vi på ett mål efter bolltittande och tappade fokus på motståndaren att bevaka. Den andra halvleken var sedan ett lyft då Anton speedade på vårt anfallsspel.

Daniel Hallingström försökte hålla ihop försvarsspelet men lyckades inte alls i den första akten, men hade en mycket lugnare resa i den andra halvleken då han trivdes och kunde fördela boll på ett bra sätt.

Månz Karlsson hade som alla andra problem i första halvlek och slog bort en hel del bollar. Samspelet med vänstersidan fungerade inte, men Månz var inte ytterst ansvarig för de insläppta målen. Den andra akten blev betydligt lugnare.

Andreas Dahlén började säsongen riktigt bra, men formen har sedan dalat. Dalle hade jätteproblem på vänsterkanten i första halvlek och normalt sett brukar han vara trygg och inte ge sig på omöjliga uppdrag, men nu straffade det oss hårt vid 0–1-målet. Det blev också extra tufft med den dåliga hjälpen av Simon Skrabb.

Martin Christensen hade ingen framgång på högersidan och skiftade med Simon Skrabb till vänster efter 35 minuter. Till den andra halvleken visade han den fina formen som mot Gefle, med bland annat ett fint inlägg till vårt ledningsmål. Men avsluten och värderingarna måste det fortsatt jobbas på.

Daniel Sjölund hade det fortsatt tungt på innermittfältet och kom ofta i mellanhand i den första halvleken och speeden fanns inte för att komma ifatt då han hamnade på efterkälken. När vi fick kontroll på matchen i andra halvlek kunde Dajja utnyttja sin bolltrygghet och passningsskicklighet mycket bättre, men han saknade den där extra spetsen.

Kristian Bergström klev in på mitten efter Mohammed Abubakaris frånvaro, men fick inte heller tag om mitten i första halvlek. Pligg fick jaga mycket utan att nå fram vare sig till motståndare eller boll fullt ut. I andra halvlek kunde 40-åringen styra spelet mycket bättre och slog en kanonfin boll till John Owoeris 2–0-mål.

Simon Skrabb spelade sin första allsvenska match från start och jag hade stora förhoppningar innan matchen då han gjorde ett bra inhopp senast och fick lovord efter U21-kampen i veckan. Jag tyckte Simon imponerade direkt när han kom i den första träningsmatcherna och höll sin defensiva position väl, men det var mot begränsade motståndare. Det defensiva jobbet på Behrn Arena var verkligen inte bra. Skrabb tog löpningarna för sent och chansade med tacklingar flera gånger istället för att följa med och täcka. Offensivt hade vi ju nästan ingenting i första halvlek och där lyckades inte 19-åringen heller, då han ville överarbeta lägena. Potentialen finns dock helt klart i den finska U21-landslagsmannen, vilket vi kommer få se ännu mer av framöver.

Ricardo Santos började säsongen väldigt bra, men har på sistone inte alls varit samma spelare. Eftersom han är vår främste huvudspelare har han ändå fått spela. Det var riktigt segt på Behrn Arena vilket också var upphovet till två av våra insläppta mål. Kapaciteten finns ju där det är det ingen tvekan om men vi behöver en mer stabil form på våra spelare.

John Owoeri såg länge ut att vara långt ifrån startelvan, men har glädjande nog visat på motsatsen på sistone. Den förhoppning vi hela tiden har haft att han skulle bli vår David Accam eller Tokelo Rantie, ser nu ut att kunna besannas. Det är lätt att glömma att de nämnda spelarna också ofta springer offside och inte alltid värderar väl, men de har speeden gemensamt och John har nu hittat målet och svarade för två fina avslut i mål. Det fanns även ytterligare några lägen att till och med nå ett hattrick men tyvärr nådde han inte enda fram.

Vår tränartrojka satsade på ett tidigt dubbelbyte för att öka trycket mot hemmalaget när Imad Zatara kom in till höger istället för Simon Skrabb och Victor Sköld på topp istället för Ricardo Santos. Det är sannerligen inte alla allsvenska lag som kan byta in två spelare med sådan stor potential.

Båda spelarna bidrog till offensiven och Imad Zatara är så pass snabb att han hinner med även i det defensiva arbetet om viljan bara är den rätta, men lite mer beslutsamhet och distinkthet hade vi önskat att han skulle vara vid inhoppet.

Victor Sköld hade en del boll i offensivt läge men fick inte ofta kontroll på den bland alla örebroarna. Victor hade ett läge från vänsterkanten men vinkeln var snäv och lyftningen med högerfoten gick längs med målet istället för mot det. Sköld kunde ha matats med fler bollar i straffområdet, men istället togs skott utifrån.

Pontus Nordenberg bytte av Andreas Dahlén under slutskedet och begick därmed allsvensk debut. Pontus började bra och med pigga ben löpte han med i anfallen på vänstersidan, men drog på sig en varning och svarade för ett felaktigt inkast i slutskedet.   

En olycka kommer sällan ensam och för att ytterligare späda på eländet så drabbades min dotter av stor sorg då hennes hamster i går gick bort, men nu är det dags för vändningen. Livet går vidare och vi tar med oss moralen i andra halvlek på Behrn Arena. Vi har ett lag som kan vara med i den absoluta toppstriden – det är dags att visa det inför fullsatta läktare mot Djurgården nästa söndag!

Matchfakta

Örebro SK – ÅFF 3–2 (3–0)

1–0 (  8) Karl Holmberg (Ahmed Yasin)

2–0 (31) Karl Holmberg (Patrik Haginge)

3–0 (42) Daniel Gustavsson (Karl Holmberg)

3–1 (47) John Owoeri (Martin Christensen)

3–2 (64) John Owoeri (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (3:e avstängd mot DIF), John Owoeri, Pontus Nordenberg, Martin Christensen.

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 6 849

Övrig statistik

Bollinnehav 59– 41

Avslut  14 – 14

Avslut på mål 9 – 5

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 9 – 5

Frisparkar 13 – 14

Offside 0 – 5

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 4

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén (ut 80) –

Martin Christensen (VM 35), Daniel Sjölund, Kristian Bergström, Simon Skrabb (HM 35, ut 58) –  

Ricardo Santos (ut 58), John Owoeri

Inbytta ersättare

Imad Zatara (in 58 HM), Victor Sköld (in 58 F), Pontus Nordenberg (in 80 VB).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Petter Gustafsson, Joel Rajalakso.